Voter.se bloggar

Konservatism och högertänkande är ett resultat av en stark svensk ekonomi, med reservation för den senaste krisen förstås. Det har blivit rumsrent att ha pengar och att tjäna bra. Däremot är det inte längre lika förståndligt och accepterat att leva på bidrag och att inte vara aktiv för att förbättra sin egen situation.

 

Den vänstra filosofin har alltid haft två starka känslor i grunden: att hata och att tycka synd om. Det första var riktad uppåt och den andra neråt. De som har det bättre eller är bättre själva måste hatas utan förbehåll. Alla som har det sämre eller är sämre måste man tycka synd om och det ska göras utan några krav för motprestation.

 

Det var alltid lätt att hitta hat och tycka synd om objekt i den vänstra världsbilden. Med pengar som måttstock kunde man sällan ha fel. För att förbättra den här världen föreslogs det att ta från de rika eller de som har det bättre och ge bort till de fattiga eller till dem som har det sämre. Rika skulle straffas, fattiga skulle belönas. Det var fel att ha det bra och rätt att ha det sämre. Det kallades för rättvisa.

 

Så var det förut när rika och fattiga hade tydliga gränser på pengskalan.

 

Tänk hur svårt de vänstra har det i Sverige idag. Våra ”fattiga” är inte så fattiga egentligen. Deras fattigdom kan hävdas bara i jämförelsen med en medelsvensk. Standarden på våra fattiga är så hög att 50 kr i bidrag kan lätt avfärdas av ideologiska skäl och 1 000 lapp i skattelättnader anses som småpotatis.

 

Den västra retoriken använder sig fortfarande av samhällets orättvisor. Men vem har förtroende för Lars Ohly som är en mycket rik person om man använder vänsters måttstock. Vem kan tycka synd om Göran Persson som de facto är en mycket rik person och beter sig som en sådan.

 

Vem ska man hata och vem ska man tycka synd om idag. Vad är rättvisan?

 

 

Omröstning:

 

Socialism, liberalism eller konservatism?

 

 

 

 

 

 

---

Svd 2 3