Staten är inte din mamma

Det är så lustig att folk tänker på staten som på sin egen familj, som tar ansvar för vad och en och där man dessutom har nästan obegränsade tillgång till familjens finanser och faciliteter.

Staten med sin generösitet, brist på kontroll och för milda straff infantiliserar oss på gränsen till handikapp.  Som barn blir vi egoistiska och vill inte ta ansvar för våra handlingar. Vi tror på blodigaste allvar att vi kan bete oss hur vi vill och att staten ska springa efter och sopa efter oss.

Vänstern frågar oss  t.ex. om hur mycket vi vill arbeta, och miljöpartiet föreslår medborgalön till de som inte vill. 
Ingen vågar att fråga om hur vi egentligen behöver att jobba för att klara oss utan statens hjälp. Usch, så stressigt, vi kan bli ledsna om vi få veta att vi behöver arbeta i överhuvudtaget och även producera. 

Staten är inte din mamma, kära barn. Det är vi alla som solidariskt betalar för att staten ska fungera. Jag vill inte betala mina egna pengar för att någon inte vill arbeta,  inte vill följa lagar och beter sig som en en bortskämd unge. Därför fungerar inte socialismen eller kommunsimen någonstans i världen. (Det betyder inte att kapitalismen fungerar heller).


Omröstningar:

Vem bör betala riskterna med skönhetsoperationer?


Bör man erkänna att det inte finns jobb åt alla i Sverige och införa medborgarlön?



Dn 2 3 Svt 2 3 4 SvD 2

Kommentarer
Postat av: Eduardo Olsson

Staten är inte ens mamma helt riktigt och det måste finnas en balans mellan välfärdssamhället och människans frihet och valmöjligheter och ansvar för det egna livet och de skyddsnät som skall fånga upp de svaga och marginaliserade.

2012-01-11 @ 11:10:19
URL: http://edwardito83.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0