I ett samhälle där döden är tabuförklarad

Vi ser så lite av döden i vårt samhälle att vi börjar betraktar den som något som inte alls är obligatoriskt för alla. Om vi anstränger oss tillräckligt mycket och sätter ännu mer resurser så kan vi nästan undvika döden och det fysiska lidandet som ofta följer den.

Männiksor som hamnar på äldrevård befinner sig i deras sista fas av livet. De är gamla och skröpliga, kan inte ta hand om sig själv, sjukliga och har ofta demensförändringar. Förut förvarades dessa gamlingar hemma i familjen. Vård av riktig gamla människor är inte en lätt uppgift. Liggsår, blöjbyte, matning, smärtlindring är inte lätt även när de närmsta anhöriga tar hand om sina gamlingar. Även det bästa underhållet av familjen händer det att gamlingar klagade till utomstående att de blir vanvårdade. Tyvärr är depression är också ett mycket vanligt inslag i äldervårdens problem.

Jag vill inte på något sätt avfärda vanvård i äldreomsorgen. Det bör kontrolleras och förbättras. Det kan se ut som vanvård och det kan vara vanvård.

Det som jag vill komma fram till är att vi måste vara ödmjukare inför döden och acceptera att slutfasen i livet kan vara smärtsam, ful, illaluktande och elak. Faktum att vi har svårt att acceptera den betyder inte att den inte finns.


Omröstning:


Hur vill du helst leva ditt liv när du blir riktigt gammal och svag?







Dn 2

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0